Okej, jag antar att det är helt irrelevant, men varje gång jag hör uttrycket "postrock" börjar jag omedelbart nynna på ledmotivet till Postman Pat. Det är väl inte så konstigt egentligen, eftersom själva ordet post går igen i båda. Men förutom att min hjärna skapar nervbanor som knyter dem samman, har de inget med varann att göra. Postrock (som veckans spellista tematiserar kring) är blott en samlingsterm för 90-talets experimentella rockscen. Ingen brevbärarmusik alltså.
Egentligen är det väldigt konstig genre-matematik. Att stoppa allting som är lite svårtillgängligt under en tidsperiod (c:a 1994-2000) i samma fack och kalla det för efter-rock. Men det låter bra att säga. Postrock. För att ändå försöka skönja en röd tråd i vad som utgör genren, kan man väl säga att det ofta är krautigt instrumentalt och ofta tämligen melankoliskt och ödesmättat. Men istället för att beskriva vidare hur jag tycker det låter kan ni ju lyssna här själva.
Till sist. Eftersom snön har fallit hela dagen här i Stockholm känner jag mig lite extra vinterhärlig och därtill lite poetisk, så jag avrundar med en dikt. Varsågoda:
Snön ligger vit på taken, men det gör detsamma
Jag måste bara ut och kasta snöboll på en lattemamma
P.S Bilden ovan är ett julkort som jag har lånat från Ubbes Hemsida. Underbart tokigt initiativ. D.S
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar