Alf Robertson R.I.P.

När jobbet går skit, studierna åt helvete och när man måste låna pengar till julklappar. När roten till allt ont (läs kvinnor) gör så man tvingas supa sig halvt fördärvad. Och det ändå inte hjälper. Alls. När man genomlider hela 2012 (filmen) och konstaterar att istället för att göra en skitdyr skitfilm om jordens undergång så kunde man använt budgeten till att rädda världen från fattigdom. När man blivit så gammal att de inte ens ber en att legitimera sig på Systembolaget längre. När det inte finns några tvättider dagarna innan jul. När det heller inte finns några tågbiljetter för en verklig summa pengar dagarna innan jul. När man kommer hem extremt trött 04:30 en måndagsmorgon och upptäcker att nyckeln till porten slutat fungera (och i samma veva även mobiltelefonen) och man tvingas åka buss i tre timmar genom hela stan för att inte frysa ihjäl i massa minusgrader. När chauffören för samma buss - utan att meddela - byter linjenummer och beger sig så långt utanför stan att man måste byta buss tre gånger för att komma hem igen. Endast för att upptäcka att dörren fortfarande är låst och man vackert får vänta ytterligare en halvtimme i -10°.
Då kan man hålla sig för skratt.
Då kan man fanimej i helvete hålla sig för skratt.

Men. Det är vid sådana tillfällen man måste tänka att det alltid kunde vara värre. Man kan till exempel trilla av pinn. Som countrylegenden Alf Robertson gjorde förra året. Blott 67 år gammal. Efter ett hårt liv kantat av flera hjärtinfarkter och strokes så gick det till slut inte längre. Göteborgs finest gick ur tiden på julafton för snart precis ett år sedan. Men vilken låtskatt han lämnade efter sig. Låtar fyllda av arbetarrealism. Om Gud, sprit och kvinnor och allt däremellan. Alltid levererat på ett brutalt ärligt, helt oefterhärmligt sätt. Det går inte att komma ifrån att, oavsett om man skrattar åt, eller gråter med, så var Alf väldigt lätt att älska.

Den här låtskatten jag nämnde kräver ju såklart en skattkarta. Den finner ni här.

Vill ni hellre ha julmusik än västkust-country till julstöket så får ni vackert söka er någon annanstans. Till Sonic Magazine exempelvis. Eller så spelar ni bara Phil Spectors julskiva på repeat. För det blir liksom inte mer jul än så.

Nu går jag i ide. Väck mig 21/12/12, strax innan 11.