I got the power!

Åh vilken vacker powerpopbild, inte sant? Såå mycket spända muskler och män i kontakt med sina känslor - på en och samma gång. Såå tufft, men ändå så extremt töntigt. Såå rock n' roll, men ändå helt och hållet som popmusik. Såå...ja, jag tror ni fattar.

I min fantasi sätter de sig i ring efter det här lilla kraftprovet och berättar för varandra om kvinnor som tagit dem för givna, kvinnor som lämnat dem eller bara den där superheta pinglan som struttar genom valfri stad och som får var mans knän att vika sig. Någon tröstar en annan, någon dricker för mycket och en tredje tuperar sitt hår. Mörkret faller, en gitarr plockas fram och en av grabbarna börjar vissla en melodi... Och när morgonen till slut tränger bort det mörka på himlen ligger de där, utslagna, men med ett leende på läpparna i vetskapen om att de skrivit världens bästa powerpoplåt. Eller nåt. Typ.

Eftersom vi ändå bara upprepar oss i den här bloggen med följetong efter följetong så kan jag åtminstone försöka variera mitt sätt att skriva. Även när jag bara svamlar och fyller ut tomrum. Det där ovan var exempel på min skönlitterära sida (ni kommer antagligen inte hitta mig på bestsellerhyllan den närmsta tiden). Det här nedan är världens bästa powerpopsamling, den tredje i ordningen:

v. 06/2010 - Power pop III