Giftiga tjejer

Jag gillar farliga tjejer. Tuffa tjejer. Svarthåriga tjejer. Svarta håriga tjejer. Tjejer med tatueringar och freaky sexualitet. Tjejer som tycker om kitsch. Som är gothiga utan att ens lyssna på det - bara för att det ser hett ut. Tjejer som kan sjunga, spela och prata om musik. Som kan tipsa MIG om musik. Tjejer som dricker för mycket och är lite för mycket, mest hela tiden. Som är flyktiga. Som ändrar sig. Som vet vad de vill så mycket att de inte vet vad de inte vill längre. Tjejer som manipulerar och går över lik. Tjejer som välter mig när jag står på händer, som slår undan bollarna när jag jonglerar - bara för att visa att jag är en tönt som ens försöker. Tjejer som äter mig levande. Gång på gång på gång. Tack för att ni finns.

Den här listan är till er. Tack för att ni får mig göra de dummaste saker. Jag är vax i era händer, jävla brudar.

v. 16/2010 - Giftiga tjejer

Coming up nästa vecka! Norddan Fox konverterar till bögendomen.

Tacka Fan för Jack White och The Dead Weather

Ähum, vi har bett om ursäkt för vår lathet så många gånger nu att det börjar bli tröttsamt. Men i alla fall, jag ber om ursäkt.
Oktober är förvisso långt borta men jag skulle ändå vilja idka lite tacksägelse. Jag vill tacka Jack White för att:

• Rockmusik fortfarande är lite intressant
• Alison Mosshart syns lite mer än vanligt

Vi gillar Alison Mosshart. Norddan har tidigare tipsat om den vegetariska duon The Kills och jag känner mig manad att göra det igen efter att ha lyssnat halvt ihjäl mig på Last Day of Magic från 2008 under senaste veckan.
Hursomhelst, The Dead Weathers nya skiva Sea of Cowards släpps 11 maj. Tacka Jack White för det med. Och tacka Fan själv för Jack White.

Yotubebonusbonus

Är det inte lite härligt ändå med katastrofer? I alla fall när de inte innebär några direkta personskador, vilket ju inte verkar vara fallet hittills. Londonbandet Treasure har inspirerats av vulkanen med det coolaste namnet någonsin, Eyjafjallajökull, och låtit flygkaoset bli till något jävligt bra. Deras låt Volcanic Ash Cloud handlar förvisso om det negativt laddade ordet flygrädsla, men rädslan är ändå något som binder oss samman på ett lite härligt sätt, inte sant? Island - vår gemensamma nemesis, landet som ingen behövde och vars största kulturgärning heter Korpen Flyger, och så vidare, men som ändå besitter naturkrafter starka nog att spy ner en hel kontinent. Inspirerande.

Vi är rökta!

Äsch, jag kan verkligen inte låta bli att måla upp katastrofscenarion. Man skulle kunna kalla det min akilleshäl. Eller så blir det bara mer spännande såhär. Domedagen är i antågande och när allt begravs levande i bubblande lava så får Khanate för sig att återuppstå (ur askan..) för en sista spelning. Och ingen kommer bli gladare av det, men det kan heller aldrig ha varit drivkraften för Khanate. De vill bara låta som helvete. Som helvetet låter. Det där evigt kokande helvetet som vi alla kommer sjunka ner i när den här Isländska vulkanen till sist har puttrat färdigt.

Och med det ödesdigra scenariot stänger vi vecka 15 och går vidare till nutid. Vem vet, kanske Ace dyker upp och hänför oss med ett inlägg eller två? Ja, det vore roligt. Vi får hålla tummarna för ett sådant scenario istället.

Ur askan i elden

Alltså jävla Island! Nu blev ju vi försenade med vår jätteviktiga veckoliga spellista tack vare att en störig vulkan inte kan hålla sig i skinnet! Åh, arma oss.

Nä. Jag ljuger. Och är sarkastisk på samma gång. Gällande spellistan så har vi (läs jag) bara varit extremt lata. Och gällande sarkasmen så tycker jag inte så jättesynd om någon som drabbats av flygförseningar och dylikt. Det kunde liksom vara så mycket värre. Återkom när ni är döda eller åtminstone svårt skadade, då ska jag tycka synd om er. Till dess: bah!

Men, även om jag gjort mitt bästa för att inte bry mig om alarmerande rapporter om farlig aska så måste det erkännas att även jag blivit färgad av rådande omständigheter. Så till den milda grad att jag gjort en retroaktiv vecka 15-vulkanlista. Den är ganska bra, jag lavar.

v. 15/2010 - Ur askan i elden

Tack för allt trasiga reservkompis *hade faktiskt redan glömt dig*

Okej, detta måste vara någon slags inverterad önskeportal. Den här bloggen alltså. För om inte annat så är det någon som drar i mitt ben nu. Kanske blir jag två meter lång, men jag blev precis av med mobil nummer två på krogen. Två mobiler på en vecka, ring Guiness jävla rekordbok för jag vill hamna på omslaget. Gosh!

Fast. Det blir inget kärleksbrev den här gången. Jag orkar inte ens. Om någon bemödar sig stjäla min knappt laddbara, repiga och ihoptejpade reservmobil så får det väl vara så. Sanningen att säga så är det mest komiskt. Eller ja, lite störigt. Men mest komiskt. Stefan och Krister, ni får den här storyn gratis, gör något crazyroligt!

Vi andra kan väl sam-sura lite för min skull? Och det har ju aldrig passat bättre än nu att fortsätta min arga spellista med en liten Youtubebonus. Även om det är svårt att vara arg när man ser An Albatross in concert, de är ju trots allt mest rockroliga. "Can I get a witness!?"

P.S. Bloggen, jag önskar verkligen inte att någon ska ge mig en miljon nu. Tjejer, pengar och hälsa skulle på riktigt göra mig dåligt. D.S.

P.S.(2) Låten (som jag pinsamt nog inte kommer ihåg namnet på just nu) 06:20 in i videon är bäst. Från plattan "Eat Lightning, Shit Thunder" D.S.

Tack för allt kompis! *glömmer dig aldrig*

Idag har det gått fyra dagar. Fyra dagar utan peka-och-klickaspel, fyra dagar utan Spotify i lurarna på tunnelbanan, fyra dagar utan SL och SVTPlay och öööh aktiekoll och andra ovärderliga appar, fyra dagar av att inte vara konstant uppkopplad. Och det enda jag kan säga är, fan vad jag saknar dig Iphone. Du var så fin. Och svart. Och bara min. Nu är du någon annans och kvar står jag med två års dyrt abonnemang att betala, men utan något att ta på. Det känns liksom bara så.. tomt.

Jag borde ha försäkrat dig. Jag borde inte ha tagit dig för given. Men naiv som jag är trodde jag aldrig att någon skulle stjäla dig ifrån mig. Du var ju liksom.. min. Jag borde ha förstått att andra tittade på dig, att de bara väntade på att ta dig ur mina händer. Men nu är det för sent. Allt är för sent.

Och såhär i efterhand är jag arg. Sjukt arg. Och när jag är arg vill jag lyssna på arg musik. Eller det vill jag annars också, men extra speciellt jättemycket när jag är arg. Så därför blir det en arg spellista den här veckan. Lite smyg-hc och lite punk och lite noiserock för mig att tjura till.

v. 14/2010 - Iphone, kom tillbaks!