ABBA FTW! WTF?

Sällan kunde man väl - som tuff tonåring med en fäbless för skrammel - ana att man en vuxen (vacker?) dag skulle sitta och tipsa om mammas skämmiga lp-skivor på en blogg på internet. Möjligtvis att jag skulle smyglyssna på dem i skivspelaren kryssandes mot hemplaneten i min flygande bil, men att blogga om det, nä vet du vad! Då, i framtiden, skulle jag bara spela tuff dödsrock och peta mina fuck you-fingrar i näsan. Glättiga popkonstellationer kändes ljusår bort.

Men nu är den dagen här, och det är bara att skamset erkänna att mammor alltid har rätt. Förr eller senare. Precis som man, trots allt är tacksam för den töntiga mössan mamma tvingar på en den där kyliga vintermorgonen när de tuffare grabbarna får byta fredags-discot mot en lunginflammation. För ABBA är bra, även om de är lite töntiga. Flygande bilar eller inte så har jag i alla fall brudlyssnat sönder "Summer Night City" och "Watch Out" m. fl. de senaste dagarna - och nu blir ni tvungna att göra det samma!

I give to you Swedens finest musikexport: v. 07/2010 - ABBA

Jag tror mig efter idogt lyssnande också ha ringat in exakt var ABBAs storhet låg. Svaret är två saker. Eller personer rättare sagt. Ljudteknikern Michael B. Tretow (sveriges egen Phil Spector) och Rutger Gunnarsson (mannen på lilla bilden) - världens svängigaste bassist och tillika stråkarrangör av rang. Ingen av dessa var någon av initialerna i gruppen, men jag tycker de borde varit det (även om MR ABBA inte är lika slagkraftigt). Utan dem hade ABBA säkert låtit okej. Men aldrig sådär larger than life-bra. Lyssna bara på de dubblade körerna, moogsyntharna och the fucking basen, och försök sen att inte hålla med.