Kampanjen uppmärksammades av Dagens Nyheter och jag förstår personligen inte riktigt poängen. Om tanken är att kampanjen (som i rättvisans namn naturligtvis först och främst är en PR-kampanj) skall få oss som lyssnare att ifrågasätta heteronormen inom musiken är det ju inte helt lyckat att låta det hela vara så fruktansvärt förutsägbart.
Hursomhelst, vi har arbetat fram en avancerad queer-algoritm, matat in variablerna förutfattade meningar (X) och rockmusik (Y). Resultatet är en spellista bestående av 100% HBT-artister som är 100% straight.
Poängen? Varken rockmusik eller sexualitet är särskilt förutsägbart, ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar