Boogierockens ABC

Slår två flugor i en smäll såhär på kvällskvisten och ger en liten enkel förklaring till vad boogierock egentligen är tillsammans med ett bonusklipp från Youtube i form av ett liveframträdande av brittiska Foghat anno 1973.

Honey Hush som spelas i klippet är kanske inte ett klockrent val för att påvisa urtypen av boogierock (snarare mer åt heavy metal-hållet), men den råkar vara så bra att jag inte kan låta bli. Och Foghat är ju faktiskt klassat som ett boogierockband. Låten från början är inspelad av "The Boss of Blues" Big Joe Turner 1953 men det är snarare Johnny Burnettes singelsläpp av Train Kept-A-Rollin' tre år senare, där Honey Hush är b-sida, som Foghats version är sprungen ur. Oavsett ursprung så är det en löjligt bra låt.

Men vad är då boogierock? Till att börja med, ungefär det tuffaste ordet jag vet. Så om jag fick välja skulle allt jag gillar vara boogierock. Men nu är det ju inte så. Det är kort och gott en benämning 70-talsband blev stämplade med när dom fick för sig att spela bluesrock lite snabbare och enklare, utan flummet som annars hör genren till. Gärna i shuffle-tempo och med en känsla av att någon precis ringt i den sorglösa supa- och svinaklockan. För att göra det ännu tydligare: ungefär precis som Status Quo.

Några vanliga företeelser som lätt kan blandas ihop med boogierock men som egentligen är något helt annat:
#Boogie-Woogiemusik. Ungefär som rock'n'roll fast innan det fanns några elgitarrer.
#Boogie-Woogiedans. Att dansa som man gjorde på 50-talet.
#Boggivagn. En sån där husvagn med fyra hjul som väcker avund på campingen.

Frågor på det?