måndag 28 september 2009

Sit on MyFace and tell me that you love me...

Lovade en uppföljning på MySpace-temat som förra inlägget tangerade. OK...

Ingen har någonsin blivit upptäckt på MySpace, inte ens Lily Allen. Lily, årets kvinna enligt brittiska GQ där hon visar tuttarna i oktobernumret, hade månaderna innan sin albumdebut sommaren 2006 knappa 4000 vänner på MySpace (din mamma har fler vänner på MySpace, jag lovar).

Efter albumsläpp och mediahajp har hon ett par månader senare över 60000 vänner. Anledningen till att hon stämplats som ett MySpace-fenomen är att vid tidpunkten för hennes genombrott var MySpace i sig ett fenomen ("kan du adda mig på MySpace eller?"). Frågan är om inte Lily Allen betytt mer för MySpace än portalen gjort för sångerskan. Idag lägger tusentals förhoppningsfulla band ut halvfärdiga demos i hopp om att bli plötsligt upptäckta. Lägg energin på att repa, arbeta fram en bra demo och skicka det färdiga resultatet till ett skivbolag. Det gjorde Lily Allen, hon var kontrakterad till EMI redan innan hon startade ett MySpace-konto.

MySpace är, ur en artists synvinkel, ett utmärkt verktyg att hålla kontakt med fansen, eller skivköparna, men är ingen garanti för framgång. I skrivande stund säljer både Michael Bolton och Mark Knopfler fler album än Lily Allen. Men enligt MySpace är Lily t.o.m större än Jesus... förlåt, Beatles. Och Lily skjuter sig själv i foten naturligtvis när hon går hårt åt fildelare - de flesta av hennes egna fans kan förmodligen inte ens justera volymen på en traditionell musikanläggning.

För övrigt:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar